Hon tröttnar inte. Tröttnar inte på den där kroppen, på händerna som för miljonte gången undersöker varje del av hennes kropp, kyssarna som smakar honom och som är så mycket bättre än vad dem var den där första gången. Den där gången när vi stod där under ett stort träd, tittade varandra i ögonen och sökte varandra läppar så det blev en kyss. Det är bättre nu. Bättre när läpparna lärt känna varandra. När kropparna blir ett och när det inte är så stelt. Det är så mycket bättre när hon vet vad han helst äter till frukost. När han vet när något är fel. Det är så mycket bättre när ni kan varandra men fortfarande tycker sådär förbannat mycket om varandra.