Next...Gröna Lund!
Vi hörs i morgon om jag överlever Insane.

Pssst: Tack för alla era fina kommentarer, hinner tyvärr inte godkänna dem nu innan jag åker.

Provade dem i helgen, kostar 499 och kommer från Dinsko. Perfekta!

För mig känns all hysteri bara som ett stort skämt, det känns ungefär som att det inte finns några andra nyheter att rapportera om och istället så fokuserar man på en svininfluensa. Visst att man ska vara försiktigt men snälla det går till överdrift. Det handlar inte om ett virus som man inte kan överleva, det handlar i princip om en influensa. Statistiken säger att det är lika hög dödlighet på svininfluensan som på en vanlig influensa. Tycker det är tråkigt och faktiskt tragiskt att man väljer att slå upp det så stort eftersom jag tror människor kan sluta lyssna när det verkligen händer någonting. Det är lite som att skrika att vargen kommer fast den egentligen inte ens har setts till. Ibland tycker jag verkligen att nyheterna kan fokusera på någonting viktigare än att försöka göra folk livrädda.

För tyvärr finns det folk som blir livrädda. Läste i veckan på en blogg om att hon föreslog att man skulle isolera hela Sverige och förbjuda resor till andra länder för att smittan inte ska spridas. Ibland tycker jag folk tänker väldigt underligt,  ska man isolera sverige varje höst när vanliga influensan kommer då också?

Samtidigt som man fokuserar på en svininfluensa som har en dödlighet som en vanlig influensa så dör folk runt om i världen varje dag av sjukdomar som ingen kan överleva. Ursäkta men jag tycker det är helt rubbat, ärligt talat så blir jag förbannad.

Omöjligt att ta en bra bild i solen men men här kommer ialf mina två försök.
Nu blir det Britney Spears i Globen.





Tee: H&M herr
Kjol: Zoul
Skor: Skopunkten
Kavaj: H&M
Väska: Asos

Klocka 1: Festina
Armband: Guldfynd
Klocka 2: Guldfynd
Armband: Oxxo

Ringar: H&M

And if I'd fall, would you pick me up
And if I'd fall, would you pick me up

Jag vill skriva inlägg om kärlek, om livet. Jag vill skriva om hur ont det kan göra när saker och ting inte går som man tänkt sig. Jag vill skriva om när det känns som hela världen är emot än och när det inte längre verkar vara kärlek som betyder någonting. Jag vill skriva om felsteg, vill skriva om hur svårt det kan kännas eller om hur lätt det kan kännas. Jag vill skriva om hur det känns när jag hör en fantastisk låt på radion eller om hur jag ler inombords av att åka på gamla landsvägar. Jag vill skriva om hur en ny klänning kan få mig att bli lycklig. Jag vill skriva om hur det bubblar i mig när jag ser en hundvalp eller om hur det fortfarande är i hans ögon jag helst vill bli sedd. Jag vill skriva om en klarblå himmel och hur det känns att fnittra på riktigt. Jag vill skriva om livet och hur upp och ner det kan vara.

I natt blir orden fel så istället får ni en lista jag skrivit på saker jag gillar.

Perfekta gamla trägolv

Vitmålade väggar

Skira vita gardiner som släpper in sådär lagom mycket ljus

Små solstrimmor på väggarna

Havsbris

En vas med sommarblommor

Ett tunt duntäcke som prasslar när man rör sig

Små skrapsår på knäna

Miljarder fräknar

Solblekt hår

En speciell pojkes skjorta på din kropp

Den speciella pojkens rufsiga hår mot dina fingrar

Hans bara överkropp mot din

Hans mjuka läppar som inte kan låta bli att kyssa dig

En brottningsmatch under täcket

En lång frukost på sängen

En promenad längst stranden

En ensam segelbåt

Ett sandslott med en vallgrav av snäckor

En gammal brygga som knarrar när man går på den

Svensk sommar när den är som bäst

Jordgubbar med mjölk

En trägunga

Miljoner med smultron

Varm asfalt

En grillkväll

Gyllene tider

Ljusa sommarnätter

Fnitter och hemligheter med vännerna

Händer som hittar varandra

En stjärnklar himmel med så mycket stjärnor så du aldrig sett fler

En sen hemgång när solen precis går upp


(Pics: Lelove)

Jag är en tönt. En tönt för att jag redan innan jag såg den första Harry Potter filmen bestämt mig för att hata Harry Potter. I dont know why, men antagligen bara för att alla andra verkade älska honom. Hur som helst så har jag sedan jag såg ungefär halva första filmen inte sett något mer av den där Harry, det har inte spelat någon roll att folk tjatat på mig om hur underbara filmerna är jag har inte lyssnat överhuvudtaget.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att ge Harry en chans. Lånade filmerna av morbror och tänker ge Harry en ärlig chans en gång för alla, trots att jag inte kan låta bli att flina åt omslagen.

Ärsch...Ibland handlar det om att släppa sina principer så ikväll blir det Harry Potter maraton.

Har alltid tyckt det måste vara det hemskaste som kan hända att förlora den man älskar mer än allt annat på jorden. Måste vara så hemskt att inte kunna gör någonting åt situationen, att bara bli tvungen att acceptera det som det är. Att acceptera att den man älskade mest i hela världen inte längre finns kvar och att det inte är för att den ville lämna en utan för att den dött ifrån en. Har så svårt att se hur man skulle kunna bygga upp ett nytt liv med en ny kärlek efter en sådan förlust. Jag vet inte om jag är självisk men jag tror aldrig jag skulle kunna vara tillsammans med en person där personens kärlek dött ifrån honom. Skulle kännas som jag var det näst bästa alternativet, hade kärleken fortfarande levt så hade man ju inte ens varit med i bilden. Antar att livet går vidare men fortfarande tror jag det skulle vara helt otroligt svårt.

Egentligen kanske det är samma sak om man lämnar varandra i en separation men på något sätt blir det så mycket mer komplicerat om någon dör ifrån en. En skilsmässa/separation är trots allt ett val man gör. Om kärleken inte finns kvar var det helt enkelt inte meningen, om kärleken finns kvar kan man hitta tillbaka till varandra.  Men när någon dör ifrån en är det inget val och man kommer fortfarande älska personen mer än något annat på jorden. Kanske är det därför jag tycker det är så orättvist när kärlek inte är det man prioriterar högst i ett förhållande. När man väljer med hjärnan istället för hjärtat. Det är svårt för mig att förstå eftersom jag tycker kärlek handlar om att älska varandra och inte att ha de perfektaste förhållanden. Min näst hemskaste upplevelse efter att se någon jag älskar att dö ifrån mig skulle nog vara att inse att personen som man har skapat ett liv med inte är den person som man är kärast i. Han är bara ett bekvämt alternativ, bara någon som går att ha ett perfekt förhållande med. Tyvärr tror jag det är många som har det så och jag hoppas och önskar att jag aldrig kommer behöva uppleva det.

Egentligen kanske jag tror lite väl mycket på kärlek med lyckliga slut. Kärlek där man älskar varandra så mycket så man knappt kan hantera det. Det kanske är bra med enkla bekväma förhållanden, vad vet jag? Jag är en hurricane när det gäller kärlek
.