Kom hem från visningen och fika för en stund sedan. I juni blir det inflyttning, wey!
Det kommer nog bli bra även om det inte var någon drömlägenhet men någonstans
kanske man får sänka kraven när det kommer till en första lägenhet. (Även om jag
inte kommer nöja mig med en första lägenhet som är i etage med takvång mitt inne
i stan med Stockholms största balkong.)


Blev en riktig liten nostalgi tripp när jag gick för att möta A vid lägenheten. Den ligger
väldigt nära stallet där jag hade min häst förut och eftersom jag tog en promenad dit
så gick jag förbi stallet. Det är konstigt det där hur mycket minnen som ploppar upp
bara för man går förbi.

Hur man tänker på alla de där gångerna man ridit barbacka upp från hagen med bara
grimma och grimskaft, alla de där gångerna när man fodrat alla hästar i hela stallet
och önskat att man aldrig mer behöver göra det. Det är konstigt när man tänker på alla
gånger man ramlat av, på när man gick lucia tåg med hästarna, gick till stallet på
julaftonsmorgon och blev galen när en brodd ramlat av i hagen och man var tvungen att med
stelfrusna fingrar försöka skruva i en ny. Det är konstigt hur dem där vännerna man alltid
red med plötsligt inte finns kvar i ens umgängeskrets. Det är konstigt när man tänker på
race upp för sandtag, hur min häst alltid hoppade över varje liten vattenpöl för den var rädd
för vatten, på galen galopp på ängar och hopp över stockar och bäckar. Det är konstigt när
man tänker på höbalar, en tripp till foderboden och hur allt kändes lättare när man stod
där inne i boxen och ryktade sin häst samtidigt som man berättade om hur förjävlig dag man hade.

Det är konstigt att något som var så självklart för några år sedan inte är det längre och det
är konstigt hur man helt plötsligt kan sakna att mocka hos in häst. (Hos världens bästa häst!)