Satt och tittade på Tonårsliv som handlar om tre 18-åriga tjejer. Blev riktigt berörd av en av tjejerna som lider av anorexi.

Det är så hemskt när man ser en sådan sjukdom på nära håll och när man ser hur alla runt omkring verkligen känner sig maktlös, för det gör man verkligen i en sådan situation. Har själv haft en kompis eller kompisar som lidit av sjukdomen och det är hemskt. Det är hemskt att se en människa förstöra sig själv, att se hur en människa kan hata sin kropp så mycket och se hur någon lider när dem äter. Att äta ska vara en njutning och ingenting som man tvingar sig till.

Jag blir verkligen ledsen när jag ser unga tjejer som har hela livet framför sig men som väljer att fokusera och ögna så mycket tid till att tänka på hur mycket dem äter. Det finns hundra miljoner andra saker som man kan ägna den energin på i stället för på sin vikt.

Ofta tror jag i för sig inte sjukdomen handlar om en strävan efter att bli smal utan om något helt annat. Tror det många gånger handlar om kontroll och att ha kontroll över sig själv. Med mat kan man verkligen kontrollera sig själv, man kan skriva upp precis vad man äter och verkligen styra över sig själv som man kanske inte kan på så många plan i livet. Just för att det är så lätt att själv ha kontrollen så tror jag den är väldigt svår att upptäcka samtidigt som det är upptäcka de med sjukdomen verkligen vill bli.

Jag tycker det är en sån fruktansvärd sjukdom och tycker det är bra att den får synas. Kanske om man ser någon annan göra det man själv gör så tror jag det är lättare att inse vad man håller på med och inse hur fel det är.